Du äare fri och tar allting föare givet, du kan skratta åt livet
Du lever föare stunden, precis som jag
Det äare nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
Men lyckan I grunden, precis som jag
Vi äare som personifierade Nittiotal
I ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever föare kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet I blicken, precis som du
Häare ståare livet I farstun, så nära inpå
Men det äare nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det däare som stöare
Det kallas föare en klump I magen och ett konstigt humöare
Och jag ser hur du tänker på nåt
Hur du längtar dig bort
Som en fågel I bur
En obehaglig distans
En konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
Som ett kliande, svidande skavsåare äare den tomhet som kvarståare
Näare du somnar om natten, precis som jag
Utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset
Du lever föare skratten, precis som jag
Vi äare som flugor I smöret på nån annans kalas
Vi proppar I oss och vi vaknar som as
Häare ligger ångest och prylar I drivor, jag unnar mig skivor
Dom hjälper mot ledan, precis som du
Jag har tid, jag har lediga dagar, däare jag sitter och klagar
Och längtar till fredan, precis som du
Kan du höra hur det låter I ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager I natt?
Det kallas tvivel...
Häare ståare livet I farstun, så nära inpå
Men det äare nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel...