Piskad av självföraktet, förgiftad in till roten
Trasig och bruten, livets lusta vilse
Ändå strandad vidrigt
Någonting pulserar djupt inne I själen, det talar till mig
Viljan som klamrar sig fast, glöden som aldrig slocknar
Irrgång, irrgång
Själavrak
Irrgång, irrgång
Själavrak
Förvriden, böljande minnen tynar
Inre syners virvelstormar avtar
En världsbild bryts sakta ned
Likt multen sjunkande drivved
Sänks jag sakta ner, ner
Ner till avgrundens hånande insikt,
Men svaret försvann framför mig
Åren passerar men känslan är kvar
Tomhetens grava faktum
Ihålighetens döda sträckvidd
Irrgång, irrgång
Själavrak
Irrgång, irrgång
Själavrak
Orörlig, hårt bunden
Ända far jag fram, I hjärnans labyrint
Irrgång
Själavrak
Orörlig, ända far jag fram
Förlist I illviljans hav
