Ja,Vi vaknade på morgon,
Klockan var ju bara fem.
Jag mörda väckarklockan,
Och så la vi på en rem.
Ner till receptionen för att hänga med,
En bussresa till Kairo, För att se.

Öken.
Öken.
Fan, Ja va ju knappast vöken.
Det va Öken!

Ja.

Vi hade bara rullat nåra tusen meter,
Blev vi stoppade av en sån kontroll där man skulle tala om vad man heter.
Vad man har för hårfärg och vad man har för skor,
Var morsans fasters brorsa bor.

Fan, Det e ju Öken!
De e Öken!
Som nån jävla skolklass vilse med sin fröken.
Det e ju Öken!

Hurdeva så kom vi iväg då,
Och först så va det berg, Sen va det ännu mera berg.
Och alltihop hade en sån här skitbrun färg.
Sand, Sand, Sand, Sand, Grus och stoft, Vilket jävla land!

Det e ju Öken!
Fan det e Öken!
Jag tänkte: det blir väl bättre runt kröken,
Men det var ännu mera Öken!

Så körde vi plötsligt in i nån jävla dimma,
Chauffören spydde och guiden svimma.
Behövde man bajsa, Då fanns det en mugg,
Men ingenting fungera, Man såg inte ett dugg!

Det va Öken!
Fan vilken Öken! Va?
Men gissa om det lukta möken,
Det va Öken! (haha)

Jag tänkte: Hur många dromeґdar skulle det här hålla på?
För jag börja nämligen lite konstigt må.
Jag såg några märkliga figurer på ett krön,
Be-du-in sista bön.

Det va Öken!
Öken!
Jag drömde mardrömmar och dansade med spöken!
Ja det va Öken!

Allright,
Lets go!

Du vet, Resans mål de va ju Tut-anch- Amon,
Guiden ropa comon, Comon Comon!
14 tusen busslaster samtidigt på språng,
Kön va ju för fan elva resor lång!

Det va Öken!
Vilken Öken!
Och det säger jag, Av nån jävla Tutte såg jag fan inte röken,
Det va Öken!

Så börja guiden plötsligt förhöra oss om Mecka,
Då tänkte jag: Nu får det väl för fan räcka!
Sitta i Sahara, Och inte kunna svara,
Tillbakaflyttad till kvarsittarnas skara!

Det e ju Öken!
Ja visst fan e det Öken!
Tänk dig själv, Jag menar, Vilket fotfel kännetecknar Göken?
Det e ju Öken! Va?

Allt detta hände ju femtusen före Krist,
Javisst, Javisst, Javisst!
Men vad fan har vi för glädje av det här och nu,
När man sitter och käkar nån slags wookad gnu?

Det e ju Öken!
Öken!
Dom ska ju ha så jävla märkvärdigt kök men,
Det e Öken!

Allright,
Lets Go!
Ja..
Jag satt där och drömde mig tillbaks till min egen förlossning,
Jag tänkte: Nu ska det bli skoj och hoppa ut och ropa "mossning"!
Genast va de nån där som slet och drog,
Jag skrek ju för fan så morsan nästan dog!

De va Öken!
Jag kommer ihåg: Det va Öken!
Jag tänkte: Kan inte fassan haft kondom på Löken?
De va...

Nä! Nej, Men den här ska inte va med här.
Nej, Den bara slank in.

Nu ska vi se...

Rätt som det var kom vi ner i nån jävla katakomb..
Hade jag kunnat hade jag släppt en bomb!
Javisst, Fan, Syret tog slut,
Jag fick klaustrofobi och kunde inte komma ut!
I Öken!
I Öken!
Jag tänkte: Ni som livets mening söken,
Försök en Öken!

Nej, Ni förstår säkert att jag skojar bara, Jo,
Det är underbart att i en Öken Farah-o!
Men Neffretitta, Så pyramidal!
Byggnadskonsten är här vid Nilens dal!

I Öknen!
Öken!
Man måste verkligen beundra, Alla odödlighetsförsöken,
Här ute i Öken!

En sak är säker, Timglasen som står där i Sina-i,
Dom kommer sanden aldrig att sina- i!
Och sen vinka vi åt Sfinxen ajöken,
Där ute i Öken!

Okej,
Bye-Bye!

Ja, Då har vi rest färdigt, Då har vi kommit hem igen,
Och det sägs att man får perspektiv på sitt liv när man kommer hem,
Med alla sina vykort å sorterar dem.
När ens dotter kommer in och säger: Jag vill ut och leka,
Stannar hon vid sandlådan och börjar peka!

Öken!
Fan det e en Öken!
Den e för liten för henne vår fröken,
Det e Öken!

Hejdå!
Correct  |  Mail  |  Print  |  Vote

Öken Lyrics

Robert Broberg – Öken Lyrics