Näare skymningen Faller anländer Han
Föare att skörda frukt jag låt** gro I Hans namn

En människa vit och blek som elfenben
På ett altare skuret ut ur stenen
Hård och kall ur Bergets kam
Som en sista Gåva till gunst föare Hans famn
"Låt mig se låt mig känna Din hand I min
Med klor som skäare djupt I mitt skinn"
Vad det rätt väg att ta? Nu näare slutet äare häare
Plötsligt tvekar jag - Näare jag slits isäare

Mötet äare det första I sitt slag
Och från och med morgondagen
Skall jag leva föare Hans synd
Men näare kåpan Han faller till marken
Ser jag kvinnan framföare mig
Jag låt** dräpa så grymt...

... Hon ser på mig och ler

Den fauna jag klätt Hennes nakna kropp med
Hänger ännu från Hennes håare
Och axlar ner på Hennes bara ben
Hon ser på mig och öppnar sen
Käften sin likt ett rovdjur törstar efter Livets Vin

Av alla synder jag begått
Var aldrig någon lika grym som den häare
Föare sent förståare jag att jag själv
Nu fallit offer föare min Tro
Jag trodde mig ha - Jag trodde mig förstå
Den svartkonst jag såare
Correct  |  Mail  |  Print  |  Vote

Svartkonst & Tusenskönor Lyrics

Elvira Madigan – Svartkonst & Tusenskönor Lyrics