Över isklädd vak och mörka skogar
Under vita toppar av gran och tall
Genom bäckarnas virrvarr av tysta strömmar
Hörs vinterskuggans klagande kall
Under fullmånens lysande öga
Däare korparna stillsamt cirklar I skyn
Avlägsen äare ännu gryningens timma
Som långsamt närmar sig skogens bryn
En hägring av ljusspel och svävande skuggor
En föreställning på andlig nivå
Däare skogens alla varelser sjunga
Och urskogen tystlåtet ser på
Naturen som så stolt visar upp
Sin varmaste nordliga skrud
Och skogen ger vika föare nattens
Och urskogens bländande brud
Däare älvorna dansa om natten
I skogsmörkrets täta dimma
Däare vargarna sorgset yla
I nattens och mörkrets timma
Däare norrskenet sakta och ljudlöst drar fram
Skingrar sig snöfylld dimma
Ty ljusskenets vackra skepnad
Har inträtt I nattens timma
Nu fröjdas skogens varelser
Som samlats föare att iaktta
Detta färggranna nordliga ljusspel
Men snart äare allt förbi
Och mörkret kommer åter