Herr Slentrian var en olycklig sjl
Allt han gjorde kndes innerst inne fel
Han har sttt trettio are vid samma maskin
Slitit ut kropp och hjrna I den tunga industrin
Men han ville inte bryta sig loss
P nt stt knde han sig trygg frsts
Varje mnad fr han sin slavranson
Han are livrdd fr den dagen han fr pension
are det S hr det ska va
samma sak varje dag
Fru Apati sitter inne varje dag
Hon are ledsen, men utt are hon glad
I hennes trista hem str tiden still
Men I fantasin fr hon som hon vill
D are hon I lnder lngt bort hrifrn
D ringer det I den annars tysta telefon
Hon ler nr hon tnker p det dr
Men pltsligt s are verkligheten hr
are det S hr det ska va
samma sak varje dag
