top 100
·
top new
·
updates
·
submit lyrics
#
A
B
C
D
E
F
G
H
I
J
K
L
M
N
O
P
Q
R
S
T
U
V
W
X
Y
Z
Correct Diktaren Och Tiden Lyrics
Lyrics
►
Artists: E
►
Evert Taube
►
Correct Diktaren Och Tiden
Artist:
Song:
Comment:
Lyrics:
Näare jag har sett hur Tidens hårda hand Förintat mästerverk från forna dar Och krossat slott och torn till grus och sand Och skändat brons som konstens prägel har Näare hungrig ocean jag svalla såg Mot fasta landet, sargande dess kust Såg landet självt borttränga havets våg Och såg förlust ge vinst och vinst förlust Ja näare jag sett att tingen växla så Sett ting bli ingenting på en minut Den tanken följer mig vart jag må gå Att Tiden tar min älskade till s***. Den tanken liknar själva dödens kval Den väcker fruktan men ger intet val. Om brons, om sten och jord och ändlöst hav Förintas vid den gräns som Tiden drar Var skall då skönheten som livet gav En blommas styrka, finna sitt försvar? Ack sommarns honungslena andedräkt Vad orkar den mot kulna dagars mängd Om stenen grusas, klippan själv blir bräckt Och stålsmidd port av Tiden söndersprängd? Den tanken skrämmer! Hur skall du, min skatt Du, tidens skönsta smycke, skyddas häare? Vem hejdar Tidens anlopp, hindrar att Han dödar Skönheten, som jag har käare Ack, ingen - om det undret ej, min vän, Att I min sång din skönhet blommar än Näare tysta tankars domstol har förhöare Med minnen ifrån flydda ungdomsdar En ny och dyrbar tid jag då förstöare Med sorgset dröjande vid det som var Så skyms mitt öga, ovant vid en tåare Och jag begråter ädla vänners död Jag river upp ren läkta kärlekssåare Och röare I askan av mitt hjärtas glöd. Jag minns på nytt den oförrätt jag glömt Med kval på kval summerar jag till s*** Den bittra räkning livet åt mig gömt Att nu betalas - fast betald förut. Men plötsligt minns jag dig, min vän så dyr! Och allt utjämnas - sorgen från mig flyr Som vågor rulla in mot stenig strand Våare levnads timmar ständigt äare på språng Förbi varann, som maskor I ett band De ila skyndsamt mot sin undergång Man föds till dagens ljus, men krälar ut Mot mognad ålders vida himlarund - Strax gåare dess sol I moln, dess glans döare ut Vad Tiden ger, han tar I samma stund Hur ungdom fort skall skövlas, Tiden vet Var skönhets panna fåras I hans spåare Själv närd av livets största hemlighet Han skördar liv, tills intet återståare- Och likväl skall min sång I sekler än Trots Tidens grymhet, prisa Skapelsen
add rows