Med gråten I halsen och blodsprängt öga
Krälar jag vid din fot.
Och mina rökhostattacker de hindrar väl föga
(Att) jag ser ut som en sjuk idiot.
Naken sånäare som på mina underkläder
Jag hyllar din vackra gestalt.
Föare din skull jag gärna både kropp och själ försmäder.
Ja du vet att jag offrar dig allt.
Och rummet jag ligger I äare fullt utav rök.
Golvet äare isande kallt.
Mottag mitt stapplande, arma försök
Att prisa dig tusenfalt.
Miranda!
Nu gåare du så sakta och lägger dig ner
Av alkohol skakad och trött.
Jag kryper fram till dig och uppå dig ser
Du äare den vackraste människa jag mött.
Blod från min hand och ifrån svunnen extas
Faller sakta ned på din kind.
Jag blev skuren till blods av ett trasigt ölglas
Men rött göare dig vacker och rött göare mig blind.
Jag bita min läpp och min smärta bestrida
Som river och skäare I mina tarmar.
Och lägger mig ömt och varsamt vid din sida
Och finner mig I dina armar.
Miranda!
I nattens lugn så finner jag mig trygg
Med din andedräkt mot min bringa.
Och varsamt jag smeker din nakna rygg
Men jag kan ej mer gråten betvinga.
Så slumrar kvinnan vid sin magre man.
Miranda! Förståare du alls ej?
Varenda stavelse I sången äare sann.
Jag har aldrig älskat nån så mycket som dig.
Miranda!
