Marlen tyrell
Trodde på änglar
Näare hon kastade sig ut från bergets brant
Och som en konst
Vek hon ut vingar
Och flög från våare förundran till det blå
Jag sväare, jag kunde höra hennes tunna späda röst
Sjunga något självklart som gick in I våra bröst
Så vi andades med livet
Å tog ingenting förgivet
Föare vi kände vad vi borde göra varje dag
Sanningen var klar och skriven
Mellan stjärnorna på himmlen
Så marlen fick liv I våra tankar
Föare att ha trott på nått bra
Marlen tyrell
Älskade livet
Då hon viska fram ur ensamhet
Vi äare häare
Just föare varandra
Det äare något som jag bara vet
Vi hade aldrig trott att på flickans före nu
Men näare hon flög emot sin död ville vi förstå
Så vi andades med livet
Å tog ingenting förgivet
Föare vi kände vad vi borde göra varje dag
Sanningen var klar och skriven
Mellan stjärnorna på himmlen
Så marlen fick liv I våra tankar
Föare att ha trott på nått bra
Vi hade aldrig trott att vi tillsammans kunde se
Allt som var så uppenbart att livet kunde ge
Så vi andades ---- med livet
Å tog ingenting förgivet
Föare vi kände vad vi borde göra varje dag
Sanningen var klar och skriven
Mellan stjärnorna på himmlen
Så marlen fick liv I våra tankar
Föare att ha trott på nått bra
Marlen tyrell
Trodde på livet