Lisa ligger naken bredvid sin industriman
Hon ligger tyst och vaken, en docka vid sin barm
Hon läser sin dagbok, varje sida äare som ett brev
Hon viskar I hans öra; det häare äare vad jag skrev
Hon ser sitt liv på film den kvällen
Ser ängen däare hon lekte varje våare
Hon minns den första kyssen som om det var igåare
Kvällen blev natt, kvällen blev natt så fort
Åh, Katarina klockor ringer och natten äare våare
Katarina klockor ringer och natten äare våare
Kommer du ihåg den kvällen, vi täffades I industriland
Solen sken så starkt och klart, och vi låg med varann
Hon ser sig om I rummet som delar hennes hemlighet
Dom häare fyra åren känns som en evighet
Katarina klockor ringer och natten äare våare
Katarina klockor ringer och natten äare våare
Våååare
Lisa skriver dagbok, smeker hans hand
"älskling du åare önska vad du vill
Öare vi ska till ett annat land"
Hon kysser honom varsamt, däare han ligger stel och kall
Säger adjö till sin dagbok med en pistol I sin hand
Katarina klockor ringer och natten äare våare
Katarina klockor ringer och natten äare vårr
Katarina klockor ringer och natten äare våare
Katarina klockor ringer och natten äare våare
Katarina klockor ringer och natten äare våare
Det äare bara saker som hon göare
Det äare bara saker som hon göare
