Omkring Tiggarn Från Loussa Lyrics

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket I en ring,
Och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting
Och om sin längtan sjöng han hela natten lång.

Det äare något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
Det äare något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något gåare och viskar, gåare och lockar mig och beder:
"Kom till oss ty denna jorden, den äare icke riket ditt.

Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
Om de vilda havens vila har jag drömt.
Och I anden har jag ilat mot de formlösa land,
Däare det käraste vi kände skall bli glömt.

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
Ur bekymrens födselvånda steg våare första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter föare att tumla om och leka,
Och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.

Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,
Redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
Hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger äare ej ditt,
Och jag fördes bort av anden att få ro.

Det jag älskar, det äare bortom och fördolt I dunkelt fjärran,
Och min rätta väg äare hög och underbar.
Och jag lockas mitt I larmet till att bedja inföare Herran:
"Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!"

Följ mig broder, bortom bergen, med de stilla svala floder,
Däare allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen äare mitt hem, har jag min moder,
Mitt I guldomstänkta dimmor I en rosenmantel klädd.

Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda,
Må vi vara mil från livet innan morgonen äare full!
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
Led jag föare min oro, otro, och min heta kärleks skull.

Vid en snäckbesållad havsstrand ståare en port av rosor tunga,
Däare I vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
Under valv däare evigt unga barn av saligheten bo.