Han la sig sakta ner så tung med gråten I sin hals
Han tycktes höra röst I rum, men däare fanns ingen alls
Han fyllde kroppen sin med mjöd, hans ögon sjönk ihop
Föare att återfödas I en dröm till hjältars glädjerop
Däare brinner jag förutan glöd
Däare växer jag mig stark
Brynjan min fåare motstå slag, aldrig tar jag mark
Kärlek till vårt fosterland ger kraft och mod till män
Heder till vårt kära folk däare eldar brinner än
I stilla mörker väntar han, däare ämnen kastar sken
I ensamhet han lider ont och hjärtat känns som sten
Från händer rinner blodet tjock, han faller tungt ihop
Blommor föds och blommor döare, höare hjältars sorgerop
Däare brinner han förutan glöd
Däare växer han sig stark
Brynjan hans fåare motstå slag, aldrig tar han mark
Kärlek till hans fosterland ger kraft och mod till män
Heder till vårt kära folk däare eldar brinner än
Hans sorger funnit frid I jord, en hjältes grav han skänks
En sista sång bäare vinden bort, I regn en viskning dränks
En resa lång jag ändat nu, min kropp den sjönk ihop
Livet gav och livet tog höare hjältars sorgerop
Däare brinner jag förutan glöd
Däare växer jag mig stark
Brynjan min fåare motstå slag, aldrig tar jag mark
Kärlek till vårt fosterland ger kraft och mod till män
Heder till vårt kära folk däare eldar brinner än
Däare brinner jag förutan glöd
Däare växer jag mig stark
Brynjan min fåare motstå slag, aldrig tar jag mark
Kärlek till vårt fosterland ger kraft och mod till män
Heder till vårt kära folk däare eldar brinner än