(Anders Glenmark)
Den 3: e november!
Så började brevet
Som jag fann I förrgåare
Ska det växa, som jag anat
Till en välbekant mardröm
En förtvivlan omsluter mig
Föare hon fick som hon ville...
Oktober
Så plötslig och kylig
Då frosten just besegrat natten
Kanske var det promenaden
Vid havet
I obarmhärtig storm
Som samlade mig
Stärkte mig, närde mig
Men hon fick som hon ville...
Ser jag dig
I närheten av den kvinnan igen
Kan jag försäkra dig
Aldrig mer
Då har du fått se det sista av mig
Jag ståare föare varenda ord
Det äare allt jag vill ha sagt
Jag kunde va'trogen den tanken
Att vi äare skapta föare varandra
Men jag vaknar I en tomhet
Ibland lika kall
Som blå novemberdag utanföare
Tycker du att det äare bra?
Fick du som du ville?
Ser jag dig
I närheten av den kvinnan igen
Kan jag försäkra dig
Aldrig mer
Då har du fått se det sista av mig
Jag ståare föare varenda ord
Det äare allt jag vill ha sagt
Varföare se så sårad ut
Kanske du inte alls räknat med
Att se mig ta ett tufft beslut
Även om allt kommer ut
Föare mig äare ett s***
En början igen
På något nytt
Med eller utan dig
Ser jag dig
I närheten av den kvinnan igen
Kan jag försäkra dig
Aldrig mer
Då har du fått se det sista av mig
Jag ståare föare varenda ord
Det äare allt jag vill ha sagt
