En fager ung mö bär på älskogens skam
Ty åt syndernas frukter man aldrig glädjas kan.
En höst kväll så rå efter lönndom och mord
Hon ett barnlik begravde uti ovigd jord.
En dag blev hon vigd, uppå logen stod fest
Efter gästerna lyssnat till sin sockenpräst.
En fela I dur, uti dans bruden förs
När en stämma I moll så från springorna hörs:
"Kroppen min är för långer
För graven som är för trånger,
Ruttet och rått är mitt linne,
Längstansfyllt mitt sinne."
Tre män tog till mod och så grävde de opp
Till sin fasa och sorg ett spädbarns döda kropp.
Nu dansar hon bruden som just blivit gift
Med en uppstigen myling mot sin egen grift.
"Kroppen min var för långer
För graven som var för trånger,
Griftefrid jag nu vunnit
När jag mor min funnit"
