Utan sömn I evig tid, under iskall vintermåne
Utan värme I denna kropp jag bäare
Mitt väsen vittrar sönder
I jakt på levande kött
Jag förnimmer en bättre tid
Som fanns före alltig dött
En tid då skogen vacker var,
Natur och man I harmoni
Men vi äro evigt dömda till
Existens, från lycka och syfte fri
Evigt levande, evigt död
