Kasta en sten mot ett glashus,
Strukturen ska falla till marken.
Och besvikelsens iskalla tystnad,
Ska lämna ett tomrum i dig.
För jag hör att det går bra,
När man stället en massa krav,
Då blir livet strukturerat.
Det finaste som finns,
är att vara som dom andra,
Skeppsbrutna barn i kulturen,
Som vill lyfta upp glashus från marken,
Och bygga ett sodom i dig.
För jag hör att det går bra när man ställer en massa krav,
Då blir livet komplicerat.
Förlora ett spel i ett rampljus, publiken ska falla till marken.
Med en brinnande längtan som öppnar
En väg därifrån bort från allt.
För jag hör att det går bra,
När man ställer en massa krav,
Då blir livet konstruerat.
Det vackraste som finns,
är att alltid vara vaken.
Nedbrutna själar som vandrar.
För jag vet att besvikelsens tystnad,
Kan bygga en trygghet i dig.
Och jag tror att det går bra,
När man ställer en massa krav,
Då blir livetui strukturerat.