Tio svarta fåglar flög I en flock,
Över det Småländska höglandet.
Sven Villén hade somnat som en stock,
Innan han hann vända på kassettbandet.
Sen sov han 4 timmar I sträck,
Väcktes av en skrapning på hans fönsterbläck.
Han öppnade fönstret och sade: "Kul att ses",
Till den största av fåglarna, som kallades Valdéz.
Dom övriga nio kom in en och en,
I Småland föare inte så länge sen.
En annan av fåglarna hette Therese.
Hon bredde ut en karta på bordet.
"I natt ska vi flyga mot söder", sa Valdéz.
Föare det mesta var det han som förde ordet.
Han visa' på kartan, den väg dom skulle ta.
Sven plocka' på sig en bit Kexchoklad.
Så klättra' han upp på ryggen på Therese,
Och alla flög iväg, ledda av Valdéz.
Tio svarta fåglar hämtade sin vän,
I Småland föare inte så länge sen.
Tio svarta fågla flög emot söder.
I dånet av vingslagen hördes inget prat.
Dom flög till sina egyptiska bröder.
Mot ett mycke' varmare klimat.
Ingela Villén hade vaknat och gått opp,
En tidig morron mot slutet av Maj.
Hon satt I köket och rörde I sin kopp,
Och tittade på sin makes kavaj.
På bordet låg ett vykort från Sven,
I Småland föare inte så länge sen.
I Småland föare inte så länge sen.
