Har ni hört historien om en vanlig man.
Han hade arbetat länge som försäkringsman.
På kvällen kom han hem till sina barn o sin fru.
Dom hade radhus på Snövägen sjuttio.
Det var en hygglig karl på många sätt o vis.
Och på natten näare klockan var en kvart över två,
Smög han över till grannens o ringde på.
Näare grannen tveksamt hade öppnat sin dörr,
Fick han höra något som han aldrig hört förr.
Föare då lät det, ja, då lät det som såhäare:
Jag e Son av Ayatollah!
Jag e Son av Ayatollah!
Slå niohundra, nolla, nolla!
Föare jag e son av Ayatollah!
Jag e Son av Ayatollah!
Jag e Son av Ayatollah!
Slå niohundra, nolla, nolla!
Föare jag e son av Ayatollah!
Han gick till arbetet som vanligt på dan.
På natten bytte han till skägg o turban.
Som en skugga strök han fram genom stan,
Ringde på häare o däare föare o hälsa från Iran.
O överallt så lät det som såhäare:
Jag e Son av Ayatollah!
Jag e Son av Ayatollah!
Slå niohundra, nolla, nolla!
Föare jag e son av Ayatollah!
Jag e Son av Ayatollah!
Jag e Son av Ayatollah!
Slå niohundra, nolla, nolla!
Föare jag e son av Ayatollah!
Jag e Son av Ayatollah!
Jag e Son av Ayatollah!
Slå niohundra, nolla, nolla!
Föare jag e son av Ayatollah!
