Nu spelar vårens ljumma vind I myrens gula starr,
Och sakta stiga sagorna kring ön I Berga fors.
Förlåt ett stänk av bitter fröjd, en visa till gitarr,
Det starka oss till läkedom likt strandens unga pors.
En sång till dig, min syster, näare all marken väntar våare!
I Luossas ljunghed surrar yr av vind och vilda bin.
Däare lärde vi oss tunga steg I våra yngsta åare,
Och ingen vet hur djupt vi drack våare barndoms beska vin.
Men härlig, härlig våren kom vart åare I rosor klädd,
Fast sorgens skymning sökte oss och blekte kindens färg.
En dag på knä föare Konungen, en natt föare skuggan rädd,
Och sedan drack du salighet ur flod och fjäll och berg.
Kom ut, näare stormen viner vild I apel, pil och hägg!
Se, vårens himlar brinna till Guds och stjärnors love!
Och näare du sövts till drömmar av resedan vid din vägg,
All ängens rosor ropa, kom ut till oss och sov!