Det strålar en stjärna föare underligt blid
I öster på himlen hon ståare
Hon lyst över världens oro och strid
I nära två tusende åare
Näare dagen blir mörk och näare snön faller vit
Då skrider hon närmre, då kommer hon hit
Och då vet man, att snart äare det jul
Ty julen äare härlig föare stora och små
Äare glädje och ljuvaste frid
Äare klappar och julgran och ringdans också
Äare lycka oändligen blid
Äare ljus, allas ögon då strålar som bäst
Och näare stjärnorna tindrar som mest
Och däare ljuset äare, däare äare jul