Så var det fredag igen, o veckan hade tagit s***,
Vi skulle ut ha kul, nångång måste man ju ut,
Däare ute I mörkret finns det, som fåare mig att må bra,
Däare ute känns allting fint, däare känner jag att jag e jag.
Men varföare äare de så svårt att säga nej istället föare ja,
Föare jag vet ju själv hur det känns, att stå däare ensam kvar,
Jag sa, de, vill inte jag I alla fall,
O då måste jag, ut I natten!
Fast man kanske inte vill, äare de ändå nånting däare ute som drar,
En dröm om frihet och spänning, o att inte bli lämnad ensam kvar,
Föare jag vet ju själv hur det känns, föare min rastlöshet känner ingen gräns,
O då måste jag, ut I natten!
Men varföare äare de så svårt att säga nej istället föare ja,
Föare jag vet ju själv hur det känns, att stå däare ensam kvar,
Jag sa, de, vill inte jag I alla fall,
O då måste jag, ut I natten!
Men varföare äare de så svårt att säga nej istället föare ja,
Föare jag vet ju själv hur det känns, att stå däare ensam kvar,
Jag sa, de vill inte jag I alla fall,
O då måste jag, ut I natten!
Jag sa, de, vill inte jag I alla fall
O då måste jag, ut I natten!
