Jag kommer in på ett place,
Däare ståare bara en massa brudar som ser exakt likadana ut,
Med sina spacklade fejs,
Och stanken av opiumparfym jag börjar fundera på hur jag ståare ut.
I ett hörn ståare en brud och drömmer om att bli postordermodell,
Hon ståare och väntar på att bli upptäckt på samma place kväll efter kväll.
Vid ett bort sitter ett gäng,
Däare sitter en skåthis och skryter hur många offer han fått I sin säng.
Dom gåare ut och slåare på,
Och kommer in I lokalen som ufo: s så flummiga så.
Det har kommit schysst koks till stan, nittiotvå procent ska det visst va,
Det enda som fåare mej att stanna äare att jag hoppas att finna dej häare en dag.
Varföare kan jag aldrig hitta en vanlig brud,
Måste det bli en nyfriserad Kenzogud,
Varföare kan jag aldrig bli riktigt käare,
Det gäller bara andra och knappast häare.
Men varföare stanna då,
Näare det äare bara och gå.
Varföare kan jag aldrig finna just den däare,
Varföare kan jag aldrig finna just den däare,
Varföare kan jag aldrig finna just den däare,
Som göare mej käare.
Vi gåare på stan en dag,
Jag ser bara en massa ansikten jag aldrig sett förut,
Vi stannar upp ett slag,
Och Nilsson säger: - Det äare familjeflickor som aldrig nånsin gåare ut.
Hon I'mörka håret däare,
I henne äare jag platoniskt käare,
Vi har sett på varann en massa gånger utan att gå fram.
Varföare kan jag aldrig hitta en vanlig brud,
Måste det bli en nyfriserad Kenzogud,
Varföare kan jag aldrig bli riktigt käare,
Så jag kan ta mina grejor och aldrig visa mej häare,
Och snälla du,
Ta mej härifrån.
Varföare kan jag aldrig finna just den däare,
Varföare kan jag aldrig finna just den däare,
Varföare kan jag aldrig finna just den däare,
Som göare mej käare.
Varföare kan jag aldrig hitta en vanlig brud,
Måste det bli en nyfriserad Kenzogud,
Varföare kan jag aldrig bli riktigt käare,
Så jag kan slippa nickedockorna på damernas värld.
Oooh snälla du, ta mej härifrån,
Ta mej härifrån, ta mej härifrån.
Varföare kan jag aldrig finna just den däare,
Varföare kan jag aldrig finna just den däare
