Det var våare och det var midnatt igen
Och det var glädje och kärlek uti försommaren.
O med ögon av sorg och hjärtan I kras
Närmar sig älvorna föare varje glas.
Och älvorna kommer allt närmre, det isar så kallt.
Å allting blev dimmigt och jag såg älvor precis överallt.
Så jag gick in och sov under tak
Föare att slippa att vakna igen som ett vrak.
Och jag kommer ihåg, jag kommer ihåg
Hur älvorna dansade I sängen däare du låg.
Och älvorna kommer allt närmre det isar så kallt
Så kom intill mig och prata ja jag kan prata om allt.
Och jag vet, jag har föare lätt föare att luras av glädjen.
Däare älvorna dansar dit längtar jag jämt.
Och på var sida om huvet ståare änglar och sjunger
Om glädje, om kärlek och om allt som har hänt,
Som inte borde ha hänt.
Och ni kanske inte tror, men ni vill va' kloka visa män
Å dom älvorna dansar nog aldrig tillsammans igen
Tillsammans igen, tillsammans igen.
Det var våare och det blev morgon igen
Och älvorna dansade ända fram till kvällen
Och allting jag såg, ja allting jag såg
Var en dimma av det lilla som jag kommer ihåg.
Och ingen vet vad som händer på ängen så svart,
Nej, alla förtränger och glömmer denna försommar natt.
Och jag vet, jag har föare lätt föare att luras av glädjen.
Däare älvorna dansar dit längtar jag jämt.
Och på var sida om huvet ståare änglar och sjunger
Om glädje, om kärlek och om allt som har hänt,
Som inte borde ha hänt.
Och ni kanske inte tror, men ni vill va' kloka visa män
Å dom älvorna dansar nog aldrig tillsammans igen
Tillsammans igen, föare kloka visa män,
Tillsammans igen, tillsammans igen
Föare kloka visa män, tillsammans igen.
