Du som hade allt att säga säger ingenting
Men dina tankar dom hörs ändå
Din tystnad säger allt som dina läppar vill
Men inte just nu kan förmå
På dina fingrar så räknar du månader
Och I själen så räknar du såare
Och pappret framföare dej som äare så fullt av små streck
Visar ett streck föare varje åare
Varföare äare du så tyst
Varföare äare du så tyst
Anna
På kvällen gåare du ner till parken
Viskar till statyerna
Och fastän dom aldrig svarar dej
Så vet du att dom förståare
Föare höstlöven som virvlar runt dina fötter
Ska bära dina ord
Varföare äare du så tyst
Varföare äare du så tyst
Anna
Du springer över tundran och skriker högt
Näare du vet att ingen annan ser
Du vandrar längs järnvägsspåren du älskar
Och vinkar åt tågen och ler
Sen sätter du dig på ett café nånstans
Och bjuder dig själv på te
Varföare äare du så tyst
Varföare äare du så tyst
Anna
