Du fördrev mig gud, från mitt hemland slets jag bort.
Häare äare jag en flykting och en främling men det ödet finner jag mig I.
Men du tog mitt barn, Du tar mig från min man.
Jag kan inte längre se en mening, Vad äare de du vill, vad ska jag tro
Tanken svindlar mig och framföare mig gapar en avgrund
Hela mitt väsen göare uppror och vill säga nej.
Frågan äare väckt och nu darrar min själ innföare svaret,
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig
Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute.
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få.
Vem skulle trösta mig, jag äare så liten på jorden.
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då
Nej du måste finnas, du måste, Jag lever mitt liv genom dig
Utan dig äare jag en spillra på ett mörkt o stormigt hav.
Nej du måste finnas, du måste, Hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstanns jag vore ingenting, Om du inte fanns.
Aldrig förut har jag haft dig I tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet äare om, om jag bett alla böner förgäves.
Om du inte finns till vad ska jag göra då
Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta
Friden I själen, ja vem skulle skänka mig den
Vem skulle så ta emot mig till slutet näare döden.
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen
Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig äare jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstanns, jag vore ingenting, Om du inte fanns
Nej du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstanns, jag vore ingenting,
Om du inte fanns
