Så tåga vi tillsammans bort, mellan Jämtlands gröna ängar, bort
Mellan nyland, som prunka fulla av bröllopsblomsters prakt
Så skåda vi med gamman hän emot berg I blåa fjärran, hän
Över sjöar, strömmar, skogar jämt kring bygder på vakt
Fagert äare landet som blev våare lott och arvedel
Så firom dess fägring nu med sång och stråkars spel
Så tändom ånyo det hopp som våra fäder närt
Föare slit och mödor av fröjd och sol ett mått oss beskärt
[repeat once]