Se det äare vackert utanföare
Snöflingor faller ner
Och döare
Faller lika lätt
Som mina ord faller
Näare jag ser dej
Jag tycker inte om dig
Ännu en viskning saknar ord
Ännu ett frö I frusen jord
Alltid detta vemod
Av sanningen
Varföare annars tveka
Kanske föare minnenas skull
Kanske föare kärleks skull
Kanske föare den kyss
Som aldrig lämnade min mun
Du tänjer vreden inom mej
Säg vem äare hon som skyddar dej
Alltid denna lindans föare din skull
Jag faller
Om jag tvekar
Hon ståare vi minnenas grind
Bara det vackra
Släpper hon in
Vemod
Fåare hennes hand att tveka
Jag borde säga det till dej
Föare det syns ju ändå
Det som läpparna vägrar
I mina mörka blå
Men kanske föare minnenas skull
Kanske föare kärleks skull
Eller föare den kyss
Som aldrig lämnade
Min mun