Näare jag var ung, lekte jag kull,
Med Esmeralda föare lekens skull.
Men så en dag näare jag tog henne fatt,
Märke jag till min förvåning att;
Kärlekens låga brann I min själ.
Däare svann min ungdom, adjö och farväl.
Näare vi blev äldre söp jag dig full.
Min Esmeralda, föare kärlekens skull.
Du bjöd mig in till din kammare fin.
Du bjöd på saft, jag bjöd på gin.
Kärleken tändes av olika skäl.
Däare svann din oskuld, adjö och farväl.
Kärleken varade inte såklart.
Jag var förhäxad men du var smart.
Du såg dig kring näare jag var I trans.
Du gjorde s*** per korrespondans.
"Han är den rätte", skrev du, falske dam.
"Vi skall förlova oss! Puss och kram."
Vidare skrev du, "allt är förbi".
"Du har förlorat min sympati,
Fortsätt du leva I slarv och misäare,
Min nyblivne fästman äare halvmiljonäare.
Äkta passion har han skänkt mig också,
Så stick du och göm dig, fridens då. "
Liksom en herdinna med dimmig blick,
Var Esmeralda I avklätt skick.
Jag såg näare jag stal hennes ros, så jag vet.
Då var hon smal, men nu äare hon fet.
Förr var hon ivrig, men nu äare hon slö.
Tur att det blev som det blev, adjö.
