Det var en dag och jag var fyra åare,
Jag trodde mer på det onda än det som var gott.
Jag var fyra åare och det fanns hemska typer I mitt rum,
Svarta tapeter, kalla trumpeter, blodpankakor och planeter
Och luftens surrande slag, mörkret var mycket mörkt
Och ensam och rädd var jag, tycker ingen om mig,
Ingen tycker om mig...
Då.. Kom hon som ljus ur mörkret, hon slickade min kind och sa;
"hos mig äare du trygg and varm, jag ska värma ditt hjärta,
Jag tycker om dig "
Och I hennes ögon tindrade kärleken
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie och jag såg att godhet fanns.
Hoppets stjärna lyste klart runt hennes ludna svans.
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie och viskade till mig sitt wöw.
Vi äare tass I hand och I mitt hjärta känner slå
Om man äare liten och svag (änglarna gråter)
Och blir slagen med slag (näare själar dör)
Ingenting man begriper men hjärtat det skriker; varföare
Om man äare liten och svag (om dörpen snyftar)
Varje natt varje dag (bland tysta moln)
Av allt ont blir man blå inuti utanpå varföare finns jag
.. Men hemskhet kan vända och maskrosor tända sina knoppar
Att växa upp I gryningen.
Näare spökerna glufsar mot jaget då luffsar hon till oss mig and dig
Med all sin kärlek
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie, älskling du äare som en ros.
Du pussar mina ledsna tårar men din mjuka nos.
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie, hon göare mig så varm och glad.
Tillsammans gåare vi tass I hand på livets promenad
Hemskehet kan vända och maskrosor tända sina knoppar till
Att växa upp till tusenden, näare spökerna glufsar mot jaget då
Luffsar hon till oss mig och dig med all sin kärlek
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie och jag såg att godhet fanns.
Hoppets stjärna lyste klart runt hennes ludna svans.
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie och viskade till mig sitt wöw.
Vi äare tass I hand och I mitt hjärta känndes lugn
Vi äare tass I hand och I mitt hjärta känndes lugn
